onsdag 27 juli 2011

Frisk!



Lycka har nu gått lös ett par dagar och har inte haltat alls. Så hennes knä har nog läkt!
Jag trodde att hon skulle fara iväg som ett skott när hon släpptes lös från kopplet, men hon valde att gå fot bredvid mig!?! Och så gick hon länge, länge....
Jag manade på henne att hon skulle springa iväg till Doris och då gjorde hon det, men efter ett par minuter så kom hon tillbaka och fortsatte att gå fot!

Idag så åker vi till Kangos och blir borta några dagar. Dummisar är nerpackade så Lycka ska få träna vattenapportering. Doris ska också få prova!

söndag 24 juli 2011

Film

Här tränar vi växlingar sitt/ligg. Doris är duktig, men "svajar" med rumpan! Vi måste träna på att hon inte förflyttar sig mellan växlingarna. Fast det var svårt att få till det nu när vi skulle filma. Eftersom jag inte kan hålla i kameran så var vi tvungna att sätta den på en stol så att Doris skulle synas, men ej ass. Belöningen kom därför från "fel" håll och Doris rörde sig mer än hon brukar.
Det är jag som ger signalen Sitt resp. Ligg till Doris och jag sitter bakom henne. Ass. bara klickar och belönar. Doris får därmed inga andra hjälper, tex handsignaler, utan måste lyssna på mig.

torsdag 21 juli 2011

Stiltje!

Ja, hos oss händer det inte särskilt mycket just nu. Lycka har ju koppeltvång en vecka till! Så vi tränar inte Agility, spår, simning etc. Däremot har vi tränat GF, inomhus.
Det blir mest promenader och det i lugn takt så att Lyckas knä inte tar skada. Nu efter en vecka i koppel så ska jag, enligt vetten, utöka längden på promenaderna lite i taget.
Jag tycker så synd om Lycka! Hon är ju van att springa lös flera timmar varje dag, så jag kan tänka mig att hennes kropp är full av energi som inte har fått utlopp!
Fast hon har inte haltat sedan vi var hos vetten och hon fick medicin och som sagt, bara har promenerat sakta.
Nästa vecka ska knäet vara läkt och vi ska också åka till Kangos då. Då blir det simning varje dag, i flera dagar! Och simning är ju bra, skonsam träning.
Dummisar ska med, men vi har inte fått tag i någon and, tyvärr.

Lilla Doris har nu passerat den jobbiga "tonårsperioden" och nu är hon "kontaktbar" igen!
Inkallningen och annat som vi tränat sen hon var valp funkar bra nu.
Igår när vi var på stan så passerade vi många hundar. Doris kom upp vid min vänstra sida och höll ögonkontakt medans vi gick förbi hundarna.
Hon kan vara lite osäker när vi möter stora, skällande hundar, men det är bara att träna bort! Hon är ju så ung ännu.

Doris ser ut som en svart Golden; Hon är väldigt lik Lycka pälsmässigt! Men, hennes kroppsspråk påminner om en vallhunds; hon har den där lite "hukande" kroppshållningen och hon försöker valla in Lycka när hon befinner sig lite längre bort!
Fast Doris uppfödare sa ju att hon troligtvis kunde ha "annat" i sig, och jag är inte förvånad om det skulle vara Bordercollie eftersom hon rör sig som en sådan!

Doris har hittat sitt pipande hundben under soffan! Hon bar omkring med den och skulle visa för ALLA, att hon hade hittat den! Hon älskar verkligen att bära och blir SÅ GLAD när man talar om hur DUKTIG hon är!

lördag 16 juli 2011

Pålagringar?

Ja, då hade jag precis varit med Ruben till vetten så började lilla Lycka att halta! Jag avvaktade några dagar för att se om det skulle gå över, ibland brukar ju hundarna halta till. Men, efter några dagar så blev jag sjukt orolig och inbillade mig allt möjligt. Lycka har ju C-höfter och då kan det ju bildas pålagringar och det var ju min första tanke!
Så i veckan gick vi till vetten för att hon skulle undersöka Lycka. Hon började med att böja på högerbenet för att se om Lycka reagerde något från höften, men det gjorde hon inte. Lycka fick också springa och då såg vetten att hon haltade och fortsatte undersökningen.
Vetten fortsatte med att böja på benet i olika lägen och kände då att knäet var lite svullet. Hon nämnde att det skulle kunna vara Artros, Patellan eller att korsbandet kunde vara av eller uttöjt...
Det bestämdes att Lycka skulle röntgas och vetten föreslog att hon även skulle röntga Lyckas höfter för att se om det fanns pålagringar, som jag var orolig för. Det tyckte jag var en bra ide eftersom Lycka ändå skulle få lugnande och då skulle jag få veta hur det stod till med höfterna!

Röntgenbilderna visade ingenting i knäet och tack och lov inga som helst tecken till pålagringar!!!
Vetten kom fram till att Lycka nog bara har vridit till knäet. Mina hundar springer ju lös i olika slags terräng varje dag så jag tror att Lycka kan ha stukat knäet när hon har sprungit i skogen.
Så nu ska Lycka äta Rimadyl i 20 dagar och så är det två veckor i koppel som gäller! Vetten föreslog också att Lycka ska äta Seraquin (glukosamin) och det gör hon också nu.
Och jag är såklart otroligt glad och lättad över att Lycka inte hade något allvarligt!
Jag tycker att det är otroligt stressande när någon av hundarna inte mår bra, så nu hoppas jag att alla håller sig pigga och krya framöver.

Min lilla Lycka tycker om att svalka sig, varsomhelst, när det är varmt ute. Det spelar ingen roll att vattnet inte är så djupt...



Innan Lycka blev halt så tränade vi Sök en dag, helt spontant. Vi var iväg för att handla och gick förbi ett område som passar sig väldigt bra för sökträning; mycket ris och nedhuggna träd. Vi brukar träna Sök där ibland och då brukar Lycka få söka dummies. Den här gången hade vi ingen dummy med oss så det blev att söka det "döda djuret" som jag köpte i USA.
Lycka fick sitta bredvid mig när ass. gick och gömde "djuret" och Doris fick vara kopplad under tiden.
Sen sa jag: Sök! och Lycka for iväg! Hon sökte, som vanligt, med full energi! Hon älskar verkligen att träna Sök! Tidigare år så har vi tränat Sök väldigt mycket, men det har varit så turbulent hos oss det senaste året (Paula som blev sjuk och sedan allt med Mixa) så sökträningen har hamnat åt sidan. Men, jag har hela tiden tänkt att Doris också ska få prova på Sök och nu har vi kommit igång litegrann!

Doris har ju aldrig tränat Sök förut så "djuret" lades ut så att den inte var allt för långt bort och så låg det bara lite gömt i högt gräs. Doris förstod ju inte vad Sök! betyder, men hon hade ju sett på när Lycka sökte så hon for också iväg när hon släpptes och hittade "bytet" ganska fort! Doris kan ju inte avlämna något på korrekt sätt, men det ska vi träna in så småningom. Det görs ju lite då och då när hon tex kommer tillbaka med en boll man har kastat osv. Sen får vi se hur noga jag tränar in avlämnandet, Doris ska i första hand bli min stora Agilitystjärna!!!!

Lilla Bus-Ruben har då börja bete sig som om han vore tre år och inte 11!
Häromdagen så lekte han och ass. Ass stod i sovrummet och kastade en tygleksak ut i hallen och Ruben hämtade den, sprang tillbaka och lämnade den åt henne, om och om igen... Säkerligen sprang han ett 20-tal gånger! Och han sprang INTE sakta! Han flöööööög fram och dök över leksaken!
Ruben slutar aldrig att förvåna mig och han frambringar massor av skratt, varje dag!

Lycka har precis tränat Viltspår.



onsdag 6 juli 2011

Pannus.

Nu har vi varit hos vetten för att undersöka Rubens öga. Förra veckan så sa vetten att det kunde vara en tumör eftersom hon inte hade sett något liknande. Och jag har ju gått och oroat mig en hel vecka!
Igår på återbesöket var det den andra vetten som tog emot oss och hon sa direkt att hon tyckte att det liknade något som heter "Chronic superficial keratitis (pannus)".
Eftersom ögondropparna som Ruben har fått i en vecka har hjälpt så är det troligtvis det.

Lite fakta om Pannus: Kronisk förändring av hornhinnan med inväxt av blodkärl, ärrbildning och deponering av kolestrolkristaller i hornhinnan samt invandring av pigmenterade celler.
Sjukdomen orsakas av en lokal inflammatorisk process och har ett samband med kroppens immunförsvar.

Eftersom sjukdomen är kronisk så kommer Ruben att få behandling i form av ögondroppar i hela sitt liv.
Nu först ska vi börja trappa ner behandlingen sakta i flera veckor och om symptomen kommer tillbaka så är det Pannus som han har.
I så fall så måste man testa sig fram hur ofta han ska ha droppar resten av sitt liv. Men, troligtvis så blir det bara att han behöver en droppe, en gång i veckan och det är ju inte särskilt ofta!
Ger man bara dropparna så hålls sjukdomen i schack och Ruben kommer inte på något sätt att påverkas av sjukdomen. Skönt! Jag som nästan hade dödförklarat honom!

tisdag 5 juli 2011

Ögonproblem.

Här ligger Doris med sele och lina, redo för sitt första viltspår! När vi la spåret så var det mulet och inte så varmt, men precis när vi skulle börja så började solen gassa och det blev jättevarmt. Så både Doris och Lycka var lite sega...
Nåja, Doris första spår var kort, kort, bara några meter. Och när hon hittade de första bloddropparna så stannade hon upp för att slicka på dem!?!
Vi fick mana på henne lite och då gick hon vidare och då gick hon perfekt på spåret och hittade älgklöven!
Nu var ju inte den så jätteintressant för henne så hon fick även annan belöning...
Kul var det i alla fall och vi kommer försöka lägga många spår i sommar.

Lycka fick också så klart gå ett spår. Vår skog här i närheten är tyvärr inte så stor, så spåret blev inte så väldigt långt. Men, Lycka klarade det galant som vanligt! Hon fick tapp en gång, men fick snabbt upp vittringen igen och fortsatte vidare, utan någon hjälp från Ass.
Nästa gång ska jag försöka hitta ett ställe där vi kan lägga ett mycket längre spår åt Lycka!

Förra veckan upptäckte vi något konstigt i Rubens ena öga. Jag ringde vetten direkt och fick en tid samma dag. Hon hade aldrig sett något liknande och hade ingen aning om vad det kunde vara. Det enda hon kunde gissa på var att det är någon slags tumör.
Ruben fick till att börja med kortison som han nu har tagit 5 gånger om dagen i en vecka och vi ska tillbaka dit idag för att se om det har blivit någon förbättring.
Om det inte har blivit det så måste vi ta oss till ögonspecialisten i Öjebyn.
Ruben verkar i alla fall inte påverkad på något sätt av att han har problem med ögat. Han är lika pigg som vanligt och visar inte att han har ont eller så.
Så vi får avvakta och se vad som händer fortsättningsvis.

Simningen har vi varit försiktiga med eftersom Lycka ju har haft våteksem. Det har läkt nu, det är bara en kal fläck där hon har kliat sig, så det blir nog en badtur idag! Om det fortfarande är soligt efter att vi varit hos vetten så passar vi på att gå ner till sjön som ju ligger alldeles i närheten.

Ett agilitypass har vi också hunnit med. Den här gången fick Doris träna att sitta kvar framför ett hopphinder för att vänta på Hopp! innan hon fick hoppa. Hon ville tjuvstarta några gånger, men det gick bra efter lite träning.
A-hindret fick hon också träna på och där behöver hon träna på att ta sig upp och ner lite saktare så att hon inte missar kontaktfälten! Hon har så bråttom! Så det blir att träna med skål på nervägen.
Det som är så kul när man kommer till bruksisplan är att mina hundar blir så otroligt glada! De vet att det ska bli roligt!