Efter en tung tid med allt som har hänt med hundarna så är jag nu tillbaka på bloggen. Det känns bättre nu eftersom jag väntar på en ny valp, mer om henne senare.
Vad hände då Doris? Jo, följande:
Jag märkte att Doris började bli aggressiv mot andra hundar, samt små utfall mot vissa män och jag såg att utfallen berodde på osäkerhet eftersom att hon hade svansen mellan benen.
Det här var innan jag visste att hon var dräktig. Trodde faktiskt att hon var skendräktig, läste böcker och fick veta att skendräktiga tikar kunde just bli aggressiva. Tog därför inte aggressiviteten på allvar, utan trodde att det skulle gå över då skendräktigheten var över. Kontaktade också veterinären och hon bekräftade att tikar kan få beteendeförändringar vid skendräktighet.
Utfallen blev mer och mer intensiva och blev nu även riktade mot kvinnor och barn. Kontaktade då veterinär igen för att få Galastop som brukar ges vid besvärlig skendräktighet. Veterinären undersökte Doris och misstänkte att hon var dräktig och detta bekräftades då Doris röntgades.
Jag valde ju då att låta valparna opereras ut och avlivas.
Veterinären förklarade att Doris beteendeförändringar troligtvis skulle försvinna framöver då alla hormoner hade "lagt sig". Så blev inte fallet, utan allt blev bara värre och värre.
Vi kunde inte gå en vanlig lugn promenad eftersom Doris gjorde utfall mot var och var annan människa vi mötte och att ha henne lös var uteslutet. Kontaktade igen veterinären och Doris fick nu Galastop som hon fick i tio dagar. Efter dessa tio dagar hade ingenting förändrats och veterinären bad mig avvakta en månad för att se om det blev bättre i och med hormonerna "lade sig". Doris hade ju också precis kommit in i könsmognaden. Veterinären trodde att det kunde vara en kombination av könsmognad och dräktighet som gjorde att hon blev så osäker och därmed gjorde utfall.
Så vi gjorde som veterinären sa och kämpade på!
Nu kunde vi inte ens gå på stan med Doris, eftersom hon hade börjat tycka att det var fruktansvärt obehagligt att vara där. Hon som alltid förut älskade att vara på stan! Svansen var mellan benen och hon såg sig om hela tiden och gjorde utfall, både mot människor och hundar.
Utfallen hade nu också blivit väldigt intenssiva, man fick hålla i Doris ordentligt så hon inte skulle slita sig.
Och jag behöver väl inte säga att hon skrämde slag på folk.
Droppen var när Doris slet sig från rullstolen och gjorde ett hemskt utfall mot en man som kom ut från en dörr bakom oss. Förut hade Doris "attackerat" mor fötterna, men den här gången flög hon upp mot mannens bröstkorg. Han blev så klart livrädd och försökte backa undan! Ass fick tillslut tag i Doris och fick dra henne ifrån den stackars mannen.
Nu hade jag mer och mer börjat bli rädd att hon till slut skulle bita någon och det fick ju bara inte hända.
Under hela den här tiden så blev ju Doris bara mer och mer osäker och skygg, hon kände sig bara trygg hemma och på Brukshundklubbens inhägnade plan om vi var ensamma där. Då var hon avslappnad och sig själv. Hon började även hålla sig undan människor som hon känt hela sitt liv. Kom exempelvis min syster hem till oss så drog sig Doris under köksbordet och ville inte hälsa. Mina kompisar vågade kappt komma in eftersom Doris skällde på dem något så fruktansvärt. Och när de väl kom in och satte sig så låg Doris under köksbordet och ville inte komma fram förrän de hade gått.
Det var synd om Doris. En hund som är så skygg, osäker och rädd kan inte må bra! För hennes eget bästa så beslöt jag att hon skulle få somna in. Som jag har sagt förut; Man måste alltid tänka på vad som är bäst för hunden. En hund ska inte behöva må dåligt, varken psykiskt eller fysiskt. Vi har möjlighet att se att hunden slipper lida och det är ju även vårat ansvar som hundägare.
Vi har ju även ansvar gen emot omgivningen; Man kan inte ha en hund som skrämmer människor.
Så nu har Doris det bra och nu är hon trygg!
Har funderat mycket under den här tiden och har kommit fram till detta:
1) Jag kommer inte att köpa en hund via Blocket, varken valp, vuxen, blandras eller renrasig.
2) Ska jag köpa valp ska det vara från en seriös kennel.
3) Ska jag skaffa en omplaceringshund ska det vara som med Agnes och Billy; En hund som är dokumenterat stabil, trygg och social.
Jaha, vad händer hemma hos oss annars då?
Vi tränar vidare. Nu eftersom det blivit varmare ute så sker nästan all träning utomhus. I lördags: Promenerade ner till Bruksis plan. Där fick Billy och Agnes först träna Sök. Två lurviga föremål, som bara används till Sök, gömdes i rastgården som finns inne på planen. Båda hundarna släpptes in och fick söka. Till en början visste de inte riktigt vad det gick ut på, men sedan "kopplades nosarna på", föremålen hittades och hundarna fick glädjefnatt och hade dragkamp med ett av föremålen! Vi har tränat på detta sätt några gånger efteråt och nu vet Billy och Agnes vad de ska göra.
Efter Sök fick hundarna var sitt enkelt godisspår. Det var första gången för båda två. Agnes som är väldigt kontaktsökande hade svårt att förstå att nosen skulle ner mot marken, men till slut lyckades hon hitta alla godisbitar.
Billy fattade direkt galoppen och gick snabbt sitt spår.
Efter det så tränade vi lite Agillity på de två hindren man kunde använda, Hopphinder och Bommen. Agnes hoppade en gång spontant över hindret (vi har tränat hopp vid ett tidigare tillfälle) och sedan hoppade både hon och Billy några gånger var.
Agnes tyckte att Bommen var läskig så hon ville inte gå upp på den. Billy där emot, som inte är rädd för något, sprang glatt upp på den.
Detta har vi också tränat på flera gånger under veckan och jag tror att Billy kommer att bli en väldigt bra Agillityhund. Podencos gillar ju korta, intensiva, träningspass!
Mellan träningspassen så har det ju varit LEK! Jag varvar alltid träning och lek.
Efter träningspasset så tog vi en lång promenad hem. Vi "Power-walkade"; Stolen körs med sådan fart att hundarna måste trava och Ass får sig också ett träningspass...
I Söndags: Vi tänkte träna utomhus, men det vart som lite snöstorm, så vi gick bara ner till Lombia-parkeringen. Där lekte vi! Jag hade stolen på maxfart och körde runt runt, fram och till baka, hit och dit och hundarna följde efter! Ibland stannade jag upp och då hundarna kom vid min sida blev det godisbelöning och så full fart igen!
Jag såg säkert ut som en vettvilling, men det bjuder jag på...
Förutom sådan här slags träning så tränas Billy mycket i vardagslydnad.
Han har på tre veckor lärt sig att gå jättefint i koppel vid min vänstra sida.
Inkallningen funkar också mycket bättre och han har inte längre långlina. Han kan nu vara lös då vi går till exempel på gångbanor. Människor springer han bara förbi, men ser vi hundar så kopplar vi honom eftersom att han älskar hundar och annars skulle springa dit. Han har någon gång sett en hund då han varit lös, men ändå valt att stanna med mig och det är jätteskönt.
Lill-Agnes behöver vi verkligen inte träna vardagslydnad! Hon är lydig och uppmärksam. Kommer alltid på inkallning. Agnes har "blommat upp". Hon busar och springer med Billy, älskar att träna och har även blivit "lite busig". Hon slänger med soffkuddar, hoppar och stegrar, slänger omkring tuggben. Hon älskar att apportera bollen och inbjuder Billy till lek. Hon har blivit väldigt duktig på Sökträning och älskar då vi "Power-walkar", hon gillar fart!
Så träningen funkar jättebra och det är så roligt!
Billy väntar på att Agnes ska bli klar med tuggbenet så han kan få det.
Agnes tränar apportering med Dummie.
