Lycka

Lyckas hälta gick inte över fast hon vilade (endast koppelpromenader). Vi gick återigen till vetten och hon trodde att Lycka kanske hade inflammation i knäet. Röntgen visade att det var så och vetten drog ut ledvätska för att se hur det såg ut och det var inflammerat. Lycka fick tuppkam insprutat i knäet för att häva inflammationen. Hon ska också äta Rimadyl i två veckor och så är det koppelpromenader som gäller igen!

Tyvärr så visade röntgen även att Lycka har en förändring i knäet, troligtvis efter att hon slog i sitt knä. Detta går inte att göra något åt och hon kommer att få Artros så småningom. Vi ska på återbesök till vetten om två veckor och då får vi se hur vi ska göra med Lycka framöver. Vetten trodde att hon kanske behöver en till dos tuppkam, oftast är det visst så. 

Jag läste om en hund med liknande problem, den får tuppkam en gång om året och äter även Glukosamin. Hunden är besvärsfri och har varit det i flera år. Sånt är skönt att veta!

Fast om Lycka inte kommer att kunna leva ett normalt liv och ett aktivt liv som hon lever nu, utan resten av livet måste gå i koppel, inte får springa i skog och mark etc. så får hon somna in. 

Det är inte rätt mot en stor, aktiv hund att måsta begränsas så mycket. Lycka är redan nu påverkad av att vara så inaktiv; hon vill knappt gå ut och sover väldigt mycket. 

Sen ska hon självklart inte heller få leva med ständiga smärtor. 

Så om två veckor vet jag hur det blir.

 

Doris tränar Stå. Hon står perfekt, utan att röra en enda tass. Lycka väntade på sin tur och fick träna sedan, några moment som hon har hållit på med förut, t ex, Öppna dörren.

Lycka apporterar dummy i Kangos. Ass slänger dummy och filmar medan Lycka sitter bredvid mig en bit bort och väntar på att jag ska säga Apport!.

Doris tränar på att ligga kvar. I slutändan ska detta bli Läggande under gång.

Lite av varje...

Senaste dagarna har varit fyllda av  mycket; Lydnad, Agility och simträning.

Just nu tränar ju Doris mest GF. Så småningom när hon lärt sig de, så ska hon få börja träna annat, t ex hämta posten, tända lampor m.m. Naturligtvis så ska hon också få träna jakt.

Hon ska också bara för skoj skull få träna olika Freestylemoment och olika Cirkuskonster! Och så fortsätter hon med att träna lite Sök och Spår.

Här har Doris tränat Stå en stund. Hon blev trött... Hon tränar fortfarande med att erbjuda Stå frivilligt och hon står väldigt fint; ass. kan gå en bit ifrån henne och även halvvägs runt henne.
Medan Doris vilade så tränade Ruben. Bl a så tränade han musmattan. Doris fick också träna det sedan och trampade på musmattan några gånger. Jag ska nog börja använda musmattan i Agility, när Doris tar A-hindret. Musmattan ska användas på nervägen så att Doris tar sig ner SAKTA och inte missar kontaktfältet! Hon flyger verkligen över A-hindret. Men, först ska hon träna mer på att trampa på musmattan så att hon får en dragning till den.
Lycka hade spytt lite på morgonen och nöjde sig med att ligga på soffan och titta på...

Ruben sitter och laddar för att träna lite Agility! När vi tränade (både i Lördags och idag) så var det varmt, så ingen av hundarna var riktigt på topp. Men, en stund ville de träna!

Och här kommer Ruben! Och han har alltid full fart genom tunneln.

Lycka-Bus tycker också om att springa genom tunnlarna. Här har hon precis sprungit genom en och ass. försökte springa med för att hinna framför henne och fota... Det gick inte så bra; Lycka var för snabb och hamnade istället VÄLDIGT nära kameran!

 En fin bild på lilla Doris. Hon står och funderar på någonting, undrar vad? Vi hade glömt klickern så det blev ingen Slalomtränig. Jag tycker att klickern nästan är nödvändig när vi tränar slalom.

Man ser att Doris har Golden i sig; hon och Lycka är väldigt lika både i kroppen och pälsen. Det är bara storleken som skiljer; Doris är lite lägre, nättare och kortare på längden .

Mellan träningspassen så får hundarna vila och det brukar bli att Lycka och Doris leker med varandra en stund. Lycka har fått bollen och Doris, som vanligt, biter i Lyckas framben! Fast Lycka säger inte ifrån så hon verkar inte ha något emot det... Hon tycker nog också att det ingår i deras lek...

Efter Agilityträningen så gick vi till sjön så att Lycka och Doris fick bada. Båda två apporterade boll.

 Lycka har hämtat bollen och tar sig fram genom vassen.

Ruben sitter och vilar en stund. Han har precis tränat lite på bänkarna, både hoppat upp och ner på dem och sprungit fram och tillbaka på dem. Han tycker att det är jätteroligt!

Ruben sover under mig. För att ha lite närkontakt så ligger han med tassarna på mina fötter (hälar).

Doris går nu jättefint vid min rullstol. Hon går lugnt och sansat och är koncentrerad på mig; När jag stannar, svänger osv. Jag tror att hon har lärt sig detta genom att hon går bredvid Lycka.

Doris har ju reagerat på olika saker nu under tonåren; barn, motorcyklar, hundar m.m. Idag däremot har hon gått lugnt vid min sida hela tiden. Vi har passerat motorcyklar, stojande barn, hundar, hästar m.m. Och jag har såklart varenda gång berömt henne, ibland genom att säga: "Duuuktig Doris!" och klappat om henne. Och ibland genom att klicka och belöna henne med godis.

Vi har också varit vid bäcken så att Lycka har fått "Simträna". För det ser ut som att det är det hon gör; Hon simmar fram och tillbaka, fram och tillbaka, precis som om att bäcken vore en bassäng! Sedan promenerade vi en stund. När vi började gå hemåt så vände jag mig om för att titta efter Ruben och han var borta! Han brukar ju alltid vara nära mig, han går bara några meter ifrån mig. Men, plötsligt ser jag honom; låååååååååångt borta! Han hade nog "fastnat" i någon god doft. Och vilken fart han fick till mig när han upptäckte att jag var så långt borta!

Tonåring

Träningen med Doris GF fortsätter.
Sitt och Ligg kan hon och nu tränar vi Stå en liten stund varje dag. Hitills har hon tränat med frivilligt ställande och hon står stilla även om ass. förflyttar sig från/runt henne. Idag har jag börjat lägga till signalen Stå! när hon redan står. Sedan ska jag ju börja säga Stå! precis när hon börjar att ställa sig och tillsist innan hon ställer sig.
Vi har också tränat Utgångsställning, Ligg/Sitt kvar och Fritt Följ m.m
Nu när Doris är äldre, snart 9 månader, så märker jag att hon kan träna i längre pass. När hon var yngre (valp) så handlade det om att träna korta, korta pass. Nu kan vi träna några minuter, ta en liten paus och så kan vi fortsätta träna. Det märks också att Doris är av de raser hon är, Golden/Lapphund, eftersom hon kräver mycket aktivitet!
Fast jag tycker ju om att träna den typen av hund.
Ruben och Lycka har också velat vara med och träna och det har de förstås fått!

Lycka har ju haft både våteksem och sitt onda knä så hon har inte velat, t ex trycka på övergångsställsknappen.
Men, igår så tryckte hon gärna!

Doris har vid två tillfällen, självmant sprungit till dörren när posten har kommit, tagit upp posten och kommit till mig! Fast hon har ännu inte lärt sig att lägga upp den i min famn, så det måste vi träna på.
Lycka, däremot, lägger posten snyggt i min famn!

Häromdagen så skulle vi bara ut för att ta en promenad, men hamnade på Bruksisplanen och tränade Agility en liten stund. När vi tränade Agility förra veckan så kom Doris på att Bommen var läskig när hon stod mitt uppe på den! Så nu när vi var där så var jag orolig för att hon skulle ha blivit rädd för den. Men, hon for upp på Bommen och gick snyggt ner på andra sidan! Den här "tonårsperioden" är verkligen speciell; helt plötsligt är hunden rädd för något den inte varit rädd för förut.
Doris har också börjat reagera med att skälla när vi möter vissa hundar. Jag har gjort så att jag "laddar" med gott godis och en klicker när vi går ut. Och när vi möter hundar så klickar jag och ger Doris en godisbit. Och det gör jag oavsett vad Doris gör (står tyst, skäller). Det lär hunden att se på andra hundar med en annan förväntan än tidigare och hunden börjar att förknippa andra hundar med något trevligt=godis!
Tillslut blir det så att hunden vänder sig mot ägaren: "Jag ser en hund, kan jag få en godbit!". På sikt är det bara då du ska klicka, när hunden självmant vänder sig mot dig för att den har fått syn på en hund=skvallerträning!
När vi möter hundar så är jag också väldigt snabb att klicka och belöna om Doris vid något tillfälle går fint vid min vänstra sida och har kontakt med mig.
Jag läste precis häromdagen i en bok av Anders Hallgren att det är vanligt att hundar i den åldern börjar att skälla i kopplet och göra utfall vid hundmöten. Anders skriver att hundarna oftast är rädd-aggressiva vilket bottnar i osäkerhet pga den omvälvande utvecklingen som könsmognaden innebär.

Tack och lov att det inte är min första hund och att jag därför förstår det här med tonårsperioden!

Ruben gillar att ha något under huvudet när han sover/vilar. Fast jag vet inte om jag tycker att det här ser så skönt ut; ett stort älgben! Tycker han verkligen inte att det är hårt och obekvämt!?!

Träning

 Här är Lycka och Doris i sina nya, fina selar. Lycka visar stolt upp sin medan Lill-Doris verkar lite finurlig...
Jag tycker att det verkar mycket skönare för hunden att ha sele och så tycker jag att det är så fint! Länge funderade jag om jag skulle ha sele på hundarna till vardags eftersom de också använder sele när de spårar. Några människor har sagt till mig att hunden blir "förvirrad" och tror att den ska spåra när man sätter på den selen när man t ex ska gå på promenad. Men, det tror jag inte; ska man ut och spåra så tar man ju fram andra grejer också t ex spårlina. Och hunden förknippar vissa saker med vissa situationer. Om ägaren tar fram bössan + "skogsryggsäcken" så vet ju hunden att det är dags att gå ut och jaga!
Det ser man också när vi ska åka till Kangos; Jag packar flera väskor och hundarna blir uppspelta och Lycka som inte tycker om att åka bil långt, börjar skaka. Och det gör hon redan innan vi har kommit in i taxin. Hundarna vet alltså att när jag packar flera väskor så ska vi åka långt! För när vi bara går ner till taxin, utan bagage så hoppar Lycka in utan att skaka.

 Vi har tränat en hel del de senaste dagarna, både inomhus och utomhus. Inomhus så har Doris fortsatt träningen med GF. Vi försöker att träna in Stå, men det går sådär... Hon vill hellre sitta eller ligga... Och än så länge tränar vi med frivilligt ställande. Med Lycka var det tvärtom, hon lärde sig Stå först av allt och har alltid haft ett stabilt Stå!
Träningen med att sitta och ligga kvar funkar bra. Man kan gå ifrån Doris flera meter och hon ligger/sitter kvar.
Vi har även tränat att Doris sitter i utgångsställning bredvid ass. Jag säger Ligg och Doris lägger sig. Ass. går sedan iväg en bit, stannar och går sedan tillbaka till Doris, ställer sig bredvid henne och Doris väntar tills jag säger Sitt och då sätter hon sig upp. Detta funkar hur bra som helst! Såsmåningom ska detta börja tränas utomhus där det finns mer störning!
Kryp tränas med hjälp av fingertarget. Häromdagen när vi tränade detta så låg både Lycka och Ruben och vilade. Ruben låg mellan soffan och vardagsrumsbordet. Helt plötsligt från ingenstans så började han krypa!
Han ville också vara med och det verkade som om han visade till Doris: "Kom igen! Så HÄR kryper man!"
Det slutade med att även Lycka ville vara med. Hon fick däremot inte krypa den här gången eftersom hon varit halt.
Vi passade på att träna Hålla: Jag har märkt att om Doris får lite "konkurrens" om apporten så håller hon bättre... Så alla 3 sitter bredvid varandra och får turas om att hålla.

Häromdagen så tränade vi utomhus, på en skolgård. Träningen började med att Doris fick göra några växlingar mellan Sitt/Ligg och det funkar hur bra som helst även utomhus.
Sedan fick hon träna att sitta kvar och eftersom det var första gången vi tränade det utomhus så sänktes kriterierna! Ass. backade bara ett steg bakåt innan Klick och belöning. Och jag såg att det direkt blev svårare för Doris. Hundar skällde, bilar körde förbi etc.
Så nu ska vi försöka träna utomhus en stund varje dag och på en plats som häromdagen, alltså på en skolgård, med lagom störning!

Vi tränade också Linförighet. Jag agerade tävlingsledare och det är jättebra för då ser jag hur det ser ut och om det måste "justeras" på något sätt.
Doris går jättefint. Exakt position vid benet och fokus upp på ass! Sedan släpptes Doris och tränade Fritt Följ och hon funkar lika bra där.
Sedan tränade jag och Doris på samma sätt och hon går i rätt position vid mig också, både i koppel (Linförighet) och lös (Fritt Följ).
Lycka tränade samma som Doris och sedan fick de en paus och gick iväg för att nosa i gräset. Då ville Ruben träna! Och han fick träna lite av varje: Både GF, bl a Backa, och några cirkusövningar, t ex Volt och Buga. Ruben är överhuvudtaget väldigt PÅ just nu! Han vill träna hur mycket som helst, han springer fram därute och leker väldigt mycket med Doris.

 Här tränar jag Doris Linförighet. Och fast påsen med köttbullar hänger precis framför nosen på henne så har hon full fokus på mig.

Här tränar vi Fritt Följ. Och samma sak här; Fokus på mig! Lycka var också med en stund, men gick sedan iväg för att hoppa i buskarna.

Överhuvudtaget så går det väldigt bra med lilla Doris. Hon utvecklas bra. Hon har inga rädslor, förutom att hon är osäker när hon ser/möter vissa hundar, som hon visar genom att skälla. Men, vi har alltid med klickern och god belöning och det går bättre och bättre. 

Ofta när vi är ute så kommer hon spontant och går vid min vänstra sida. Såklart så får hon alltid Bra! och belöning när hon gör så!

Idag gick hon hela vägen från ÖB till Clas Ohlson på min vänstra sida och tittade upp på mig. Hon tittade knappt vart hon satte tassarna någonstans och blev lite förvånad när hon helt plötsligt trampade i en vattenpöl... 

Flera personer har påpekat att Doris inte alls verkar vara bara 8 månader. De tycker att hon verkar så mogen. Jag tror att det beror på att hon inte är så "fladdrig" och att hon är så lugn inomhus. Och det tror jag beror på att hon får det hon behöver i form av mental stimulans och det hon behöver fysiskt (Hon springer lös varje dag och i varierad terräng så att hela kroppen används).

Agility och eksem.

Idag har vi varit på återbesök hos vetten med Lycka för att kolla hennes knä. Knäet var ej svullet längre, men eftersom Lycka har haltat lite så ska hon gå i koppel 3 dagar till och sen ska hon få börja vara lös igen. Det är skönt att veta att allt är som det ska med Lycka!

Efter vetbesöket så passade vi på att gå till bruksisplan för att Doris skulle få träna agility. Hon fick träna Hopp, Tunnel, A-et, Bommen och Slalom. Först tränade hon på hindrena ett i taget, men sedan fick hon springa bana några gånger. Och hon är verkligen entusiastisk! Men, man märker att hon fortfarande är ung eftersom hon blir trött fort. Inte i kroppen utan i knoppen!

Ruben var också väldigt pigg och entusiastisk idag och han ville också träna agility. Han fick springa Tunnel, både rak tunnel och tunnel som vi hade "böjt". Åh, vad han tyckte det var roligt!

Lycka fick ju tyvärr bara titta på idag...

Häromdagen upptäckte vi att Lycka har fått våteksem även på nacken och en bit på ryggen. Så nu är hon rakad och ser lite "skabbig" ut! Men, vi baddar med Alsolsprit varje dag så nu ser det torrt och fint ut. Det enda tråkiga är ju att det inte blir något bad för Lycka, troligtvis inte något mer den här sommaren!

Kangosbesök.

 Ja, nu har vi varit i Kangos! Vi hade fantastiskt väder: Sol för det mesta och även om det var molnigt ibland, så var det ändå över 20 grader varmt. En av dagarna kom min syster, Elvin och Atlas också till Kangos. Doris och Atlas lekte på stranden och badade även tillsammans. En annan dag kom en av mina lediga Ass. och hennes hund Lipton och hälsade på och då fick Doris leka med honom! Lycka och Ruben, däremot, ville då inte leka varken med Atlas eller Lipton...

 Ruben gillar inte sol och värme så han brukar gräva en grop på stranden som han sedan lägger sig i. Oftast gräver han gropen under min rullstol, men den här gången grävde han även en grop bredvid mig. Doris och Lycka, däremot, grävde en grop under mig och den blev så stor att sanden till slut rämnade och jag for ner med rullstolen i den!!! Nåja, ingen skada skedd!

 Min syster rodde båt så att Atlas skulle få simma efter och det gjorde han gärna. Doris ville också följa med och började simma hon också. Men, efter ett tag insåg hon att hon var en bra bit från stranden och vände.

 Min lille Ruben ligger inte bara och sover när vi är på stranden; Han får sina stunder när han ser eller hör något spännande som han måste undersöka. Och på en gång någon går iväg någonstans (tex Ass.) så följer han genast med för att se vad som händer!

 Efter ett par dagar på stranden med mycket nosande, springande och badande så kom Lycka fram till mig med den där blicken som betyder: "Matte, ska vi göra något kul?". Och jag hade tagit med mig två dummisar så vi satte igång att träna. Lycka fick träna enkelmarkeringar, dubbelmarkeringar och Sök. Sök fick hon göra både i vassen och i skogen. Och fast det var länge sen vi tränade i vatten så var hon så duktig! Doris har ju aldrig apporterat i vatten och jag ville prova hur det skulle fungera. Hon har ju aldrig tränat stadga så det behövde hon ju inte göra. Den lilla dummisen kastades i samtidigt som Lyckas stora dummy. Och eftersom Lycka direkt hoppade i för att apportera sin så gjorde Doris likadant! Och kom direkt tillbaka med den! Hon har ju inte heller tränat avlämnande så mycket så Ass. stod vid strandkanten och tog emot Doris och fick dummisen i utbyte mot en korvbit. Hon fick apportera några gånger och hämtade även den stora, tunga dummyn. Det var så roligt att träna jakt, både med Lycka som är så duktig och med lilla Doris som visade att hon har retriever i sig!

 Doris tog också vilopauser ibland och eftersom Ruben brukar ligga under mig så tyckte hon nog också att det verkade vara en bra plats så hon tryckte sig in under rullstolen.

 Så här trött är man efter nästan en vecka i Kangos! Vi går ju ner till stranden på förmiddagarna och tillbringar sedan hela dagarna där. Inte förrän på kvällen går vi tillbaka till stugan. Tur att alla tre hundar är vana att vara med mig överallt och därmed kan slappna av och sova vart vi än befinner oss!

 En härlig sommarmorgon och vi äter frukost ute på gården vid stugan. Sedan packas väskan med allt som ska med till stranden; Mat, träningsgrejer till hundarna, kamera etc. För även om det bara tar 5 minuter att gå till våran strand, så brukar vi ju inte gå därifrån förrän på kvällen.

En av dagarna kom det ett plötsligt skyfall! Vi hade med oss regnponchos, men byggde snabbt en ramp! och valde istället att gå in i timmerstugan som finns på stranden. Vi åt lunch därinne och efter ca. en timme så var solen framme igen. Det här är utsikten  från köket! Man ser hela sjön!

Doris har även visat att hon har vallhund i sig; Min moster kom gående genom skogen när vi satt och åt lunch på stranden. Doris sprang ut och mötte henne. Medan hon gick mot oss så vallade Doris henne! Precis som man sett Bordercollies göra: Doris sprang från min mosters ena sida, runt bakom henne och la sig på hennes andra sida. Och sedan sprang hon runt bakom henne och la sig på hennes andra sida, osv osv. När min moster slutligen var framme vid oss så slutade Doris valla! Det var häftigt att se! Tänk att instinkterna sitter så djupt i hundarna!