fredag 25 februari 2011

Trygg valp!

Så mycket träning har det inte blivit sedan Doris kom till oss! Ja, Doris har i och för sig tränat lite grann, men inte Ruben och Lycka desto mer. Fast varken Ruben eller Lycka verkar ha tagit "skada" av det! De har haft fullt upp med en valp som knappt ligger ner fem sekunder mellan klockan 08.00 - 20.00! Vid 20.00 brukar Doris bli trött och somna och sedan sover hon hela natten. Hon byter plats lite då och då och behöver gå ut och kissa en gång. Ibland har hon också kissat på någon av sina två "kisstidningar", men det är sällan.

Idag, för första gången sedan Doris kom, så visade både Ruben och Lycka att de ville att jag skulle hitta på något roligt. Så ass stängde in hundarna i sovrummet (förutom Ruben) och gömde godis i lägenheten. Doris, som har sökt godis en gång förut, förstod inte riktigt vad det gick ut på utan sprang mest runt efter Ruben. Men, efter ett par minuter, när hon hade råkat hitta en godis så förstod hon helt plötsligt vad det gick ut på! Och sedan sökte hon jättefint; Både godis som var gömda tex under en matta och godis som låg uppe på möbler.
Så fort snön har tinat bort så blir det Spårövningar för LillDoris!

Doris är en otroligt trygg valp. Häromdagen när vi var på stan så skulle jag snabbt in och handla på Ica. Hundarna fick ligga på sin filt precis innanför dörrarna för att det var så kallt ute. Doris la sig direkt och kurade ihop sig och somnade!?!? Där det springer en massa folk förbi! Och när jag kom ut från affären så låg hon fortfarande och sov och märkte inte ens att jag kom...
Hon har verkligen haft en bra valptid hos sin uppfödare! Sådana uppfödare är toppen! Lycka och Rubens uppfödare, Ulla-Britta är också toppen och både Lycka och Ruben var trygga som valpar när de kom till mig.

Nu längtar vi till våren och sommaren då vi kan träna utomhus! Jag längtar till att träna Spår, Sök, Jakt etc och så ska det bli så spännande att se om Doris kommer att gilla vatten! Det skulle vara kul om Lycka fick en ny simkompis.
Har också funderat på att utbilda Doris till servicehund. Hon testas ju i så fall om ett år och är färdigutbildad om ca två år. Då är Lycka 6,5 år och har bara ett par år kvar innan hon blir pensionerad. Då är det ganska bra att ha en ny färdigutbildad hund!

När vi är ute så springer hundarna oftast lösa och då och då möter vi ju andra hundar. Just vid sådana tillfällen är det bra att ha Lycka och Ruben, som inte springer fram till andra hundar; Doris gör ju som de gör och står bara och tittar på de andra hundarna.

 Tuttinutten!!!

Ruben har sakta börjat acceptera Doris. Här ligger de tillsammans på Doris "Kisstidning" som hon har flyttat ut på köksmattan...Ibland ligger Doris med sitt huvud på Rubens rygg...

söndag 20 februari 2011

Utveckling!

Nu har Doris varit hos oss i snart 2 veckor. Och som hon har utvecklats på denna korta tid! Hon är nu högre än Ruben och pälsen börjar att växa ut. Motoriken har också utvecklats; nu hoppar hon upp i sängen och soffan och hänger med Lycka överallt, utomhus. Ut i djupsnön far hon och upp i dom högsta snöhögarna! Hon är framåt och jag har hittills inte märkt att hon är rädd för något särskilt. Hon verkar, precis som Lycka, älska människor och det tycker jag är positivt! Och jag märker också Golden i henne på andra sätt än att hon bär allting; hon tycker om vatten! När jag duschar på morgonen så är hon gärna med...

Under helgen har vi varit utomhus och miljötränat. Miljöträningen får hon ju iochförsig automatiskt eftersom mina hundar alltid är med mig.
Vi har gått kortare promenader, sakta sakta. Doris har fått bestämma takten! Och när hon inte vill gå eller om hon blir lite kall så krafsar hon på mig och så får hon sitta i famnen, inlindad i sin varma fleeceponcho!
Under promenaderna så har Doris och Lycka lekt hur mycket som helst, dom gillar verkligen varandra!

Doris har också tränat några nya Grundfärdigheter; Stå, Hålla fast och Fokus med doggie-zen.
Men en så ung valp så tränar vi bara några minuter åt gången, några gånger om dagen. Hon är fokuserad och lättlärd och väldigt rolig att träna! Än så länge så tränar vi med frivilliga beteenden.
Vardagslydnad tränas ju så klart också. T.ex. att man inte får sin mat om man hoppar och skäller! När vi tränar detta så ignoreras hon när hon hoppar och skäller och i samma sekund som hon väljer att sätta sig ner så åker matskålen ner till henne!


 Lycka och Doris har verkligen hittat varandra! Här ligger dom och kramas och tuggar lite på varandra.

Ruben sitter gärna i min famn när vi är ute och såklart får han ha på sig sin dödskalleponcho! Naturligvis går han ju också när vi är ute, men om vi stannar, t.ex. om Doris och Lycka leker, då vill han upp i min famn... Om jag står still så står han still och då blir han kall och vill värma sig under ponchon. Jag tror också att han blivit lite bekväm på äldre dar och har upptäckt att det är ganska mysigt att åka rullstol!

 Doris tittar efter Lycka som befinner sig någonstans i snön, som vanligt!


Såhär otroligt söt är Doris! Kan man något annat än att gilla henne? 

 Jag har alltid tyckt att svarta hundar är så fina och nu har jag en!


 Atlas har lagt sig ner för att lukta på Doris. Det här var bara några dagar efter att hon kom till oss och man ser hennes "valphull"! Nu två veckor senare så har hon börjat få en midja.

 När man är kompisar kan man dela på allt! T o m ett smaskigt älgben!

 Doris har också upptäckt att man kan ligga på fönsterbänken! Undrar hur det ska gå när hon är fullvuxen? Båda två lär ju inte rymmas där samtidigt... Dom får väl turas om!

Såhär brukar det se ut; Där Lycka är, där är Doris! Och Lycka tycker att det är mysigt.



tisdag 15 februari 2011

Grundfärdigheter och miljöträning

Nu har Doris varit hos oss i en vecka och allt går jättebra! Ruben är väl inte så imponerad av henne, hon är ännu så länge lite för busig för honom.. Fast han låter henne sova bredvid honom!
Lycka däremot är väldigt förtjust i Doris. Igår så började dom leka tillsammans, för första gången. Det är brottningsmatcher som gäller!
Lycka är också otroligt tålmodig med valpen. Doris hänger i hennes hals, biter henne i kinderna, benen etc. och Lycka bara låter henne hållas.
Vi har varit på stan flera gånger, bla på marknaden i helgen för att miljöträna Doris. Det har varit väldigt kallt, så Doris har mest legat i min famn, inlindad i dubbla filtar! Där har hon känt sig trygg, eftersom hon tom har somnat.
Hon har också fått träffa ett par, snälla hundar. Det är ju också väldigt viktigt.

Även fast hon bara är 11 veckor så har hon fått börja träna; Grundfärdigheterna!
Hittills så har hon börjat med frivilligt Sitt, Ligg och att gå på vänster sida. Sitt kan hon redan, efter ett par dagars träning, med signal (kommando).

Och det märks att Doris har Golden i sig; hon bär ALLT! Häromdagen tog hon fjärrkontrollen från vardagsrumsbordet och bar iväg med den. Och Lycka bär inte ens den, fast vi har tränat det så mycket!
Så jaktträning blir det absolut för Doris! Och jag tycker att det ska bli så skoj att jaktträna två hundar. Eftersom vi oftast tränar ensamma så är det svårt att få till stadgan ordentligt. Lycka har bra stadga, men om andra hundar är med och tränar jakt så har hon så svårt att vänta på sin tur...
Så framöver blir det mycket stadgeträning tillsammans för Lycka och Doris!


Doris tuggar på älgben!

söndag 13 februari 2011

Sorg och glädje!

Matte har ordet:

Den 9:e Februari 2011 så tog jag beslutet att låta Mixa somna in. Händelserna som ledde fram till detta är följande:
Sen Mixa kom till oss så funkade det bra mellan henne, Ruben och Lycka. Mixa hade ju problem med andra hundar, framför allt när hon var i koppel, men träningen som jag lade ner på henne fungerade! Hon blev bättre och bättre och kunde vara lös utan att springa fram till andra hundar. Även i koppel så gjorde hon framsteg.
För cirka 2-3 månader sedan så blev hon attackerad bakifrån, när hon var kopplad, av grannens Bordercollie. Efter det så blev hon ännu mer osäker bland andra hundar.
Jag tyckte inte att det var sådant stort problem, eftersom hon fortfarande fungerade bra, t.ex. när vi tränade Lydnad etc.
För cirka 3 veckor sedan bröt jag benet och hamnade på sjukhuset i några dagar. Hundarna var hos min mamma, som dom har varit hos förut.
Några dagar efter att jag kom hem från sjukhuset så började Mixa att bete sig lite annorlunda; hon började vakta soffa och säng. Hon vaktade bara gentemot Lycka, inte mot Ruben eller människor.
Sen en dag när vi hade varit på Coop och skulle koppla loss hundarna, som hade suttit utanför och väntat (som många gånger förr) så flög Mixa på Lycka. Jag trodde då att det bara var en engångsföreteelse och tänkte inte så mycket på det, det är ju sånt som händer.
Någon dag senare när min assistent (på sin lediga dag) tog med mina hundar och sin egen för att promenera så lekte Lycka och assistentens hund.
Leken blev lite "hårdhänt" och Lycka morrade till. Då rusade Mixa mot hundarna och attackerade Lycka, IGEN!
Vi försökte analysera situationen efteråt, men kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt.
Dagen efter så flög Mixa på Lycka, inomhus, i vår hall. Nu började jag tycka att situationen började gå över styr. Och jag började fundera hur det här skulle sluta.
Så nästa dag så stod Lycka i hallen och Mixa befann sig i vardagsrummet en bit bort. Helt utan förvarning så springer Mixa mot Lycka och biter sig fast i sidan av hennes hals.
Assistenten har fullt sjå med att få loss Mixa från Lycka. Lycka svarade även tillbaka mot Mixa, så assistenten hade kunnat bli biten i stridens hetta!
Natten tillbringades med kompostgaller mellan rummen så att hundarna inte skulle komma nära varandra och jag var vid det här laget ganska skärrad. Dagen efter så måste assistenten hindra Mixa från att flyga på Lycka, två gånger, och jag bestämmer mig för att det här inte funkar längre.
Situationen hade blivit ohållbar för alla; jag var nervös, Mixa kan inte ha mått bra och Lycka vågade knappt röra sig i lägenheten.
Jag har också ansvar gentemot assistenterna, dom kan inte komma till mig (deras arbetsplats) och riskera att bli bitna.
Det var synd att det blev som det blev, men jag hade aldrig en tanke på att omplacera Mixa igen. Det tror jag inte hade varit bra för henne.
Men, vi hade ju i alla fall nästan ett år tillsammans då vi gjorde mycket roligt tillsammans!

Mina planer med Mixa var ju framförallt att träna Agility, något som jag verkligen tycker är roligt. Eftersom varken Ruben eller Lycka är intresserade av Agility, så började jag genast att planera för att köpa en ny hund, som jag kunde träna med. Helst av allt skulle jag vilja ha en Borderterriervalp, men ekonomin tillät inte det just nu och jag bestämde mig för att leta efter en ung blandras.
När jag sedan tittade på blocket så hittade jag en blandning som verkade perfekt! Golden Retriever/Lapphund. Efter ett telefonsamtal så blev jag ägare till en valp! Hon heter Doris och är snart 12 veckor gammal.
Planen med henne är alltså att hon så småningom ska börja träna Agility. Hon kommer också att få träna annat, som mina andra hundar, t.ex. Lydnad, Spår m.m.
Doris är en glad, aktiv och orädd tjej. Det märks att hon har Golden i sig eftersom hon bär på allt!
Lyckas blogg kommer handla mycket om Doris och hennes utveckling och träning. Bloggen kommer att se lite annorlunda ut från och med nu.

Den kommer fortfarande såklart också att handla om Lycka och Ruben.

Doris, 11 Veckor.

onsdag 2 februari 2011

Brutet ben!

Nu var det längesedan bloggen uppdaterades! Matte lyckades nämligen gå och bryta benet!?! Hon hamnade i Gällivare och opererades och vi hamnade i Masugnsbyn hos mommo och Torsten. Det var skönt att vara där eftersom det var ganska milt ute, så vi var utomhus mest hela tiden, tom Ruben.
Nu är vi iallafall allihop hemma igen, men träningen  har ju legat nere ett tag. Nu börjar matte iaf  återhämta sig så nu ska väl saker och ting bli som vanligt igen!
Vi är inte vana att vara så passiva, men som tur är så har en av mattes ass tagit med oss ut tillsammans med sin hund varje dag så att vi har kunnat springa lös och "rasa" av oss ordentligt!

På bilderna nedan så ser ni hur det går till hos oss på morgonen. Mixa ligger och sover i mattes fotända hela natten, men på morgonen så fort hon hör att matte har vaknat så börjar hon att gosa med matte! Och så ligger dom i 15-20 minuter, varje morgon...
Och nog ser väl både matte och Mixa ganska nöjda ut?