Pålagringar?

Ja, då hade jag precis varit med Ruben till vetten så började lilla Lycka att halta! Jag avvaktade några dagar för att se om det skulle gå över, ibland brukar ju hundarna halta till. Men, efter några dagar så blev jag sjukt orolig och inbillade mig allt möjligt. Lycka har ju C-höfter och då kan det ju bildas pålagringar och det var ju min första tanke!

Så i veckan gick vi till vetten för att hon skulle undersöka Lycka. Hon började med att böja på högerbenet för att se om Lycka reagerde något från höften, men det gjorde hon inte. Lycka fick också springa och då såg vetten att hon haltade och fortsatte undersökningen.

Vetten fortsatte med att böja på benet i olika lägen och kände då att knäet var lite svullet. Hon nämnde att det skulle kunna vara Artros, Patellan eller att korsbandet kunde vara av eller uttöjt...

Det bestämdes att Lycka skulle röntgas och vetten föreslog att hon även skulle röntga Lyckas höfter för att se om det fanns pålagringar, som jag var orolig för. Det tyckte jag var en bra ide eftersom Lycka ändå skulle få lugnande och då skulle jag få veta hur det stod till med höfterna!

Röntgenbilderna visade ingenting i knäet och tack och lov inga som helst tecken till pålagringar!!!

Vetten kom fram till att Lycka nog bara har vridit till knäet. Mina hundar springer ju lös i olika slags terräng varje dag så jag tror att Lycka kan ha stukat knäet när hon har sprungit i skogen.

Så nu ska Lycka äta Rimadyl i 20 dagar och så är det två veckor i koppel som gäller! Vetten föreslog också att Lycka ska äta Seraquin (glukosamin) och det gör hon också nu.

Och jag är såklart otroligt glad och lättad över att Lycka inte hade något allvarligt!

Jag tycker att det är otroligt stressande när någon av hundarna inte mår bra, så nu hoppas jag att alla håller sig pigga och krya framöver.

Min lilla Lycka tycker om att svalka sig, varsomhelst, när det är varmt ute. Det spelar ingen roll att vattnet inte är så djupt...

Innan Lycka blev halt så tränade vi Sök en dag, helt spontant. Vi var iväg för att handla och gick förbi ett område som passar sig väldigt bra för sökträning; mycket ris och nedhuggna träd. Vi brukar träna Sök där ibland och då brukar Lycka få söka dummies. Den här gången hade vi ingen dummy med oss så det blev att söka det "döda djuret" som jag köpte i USA.
Lycka fick sitta bredvid mig när ass. gick och gömde "djuret" och Doris fick vara kopplad under tiden.
Sen sa jag: Sök! och Lycka for iväg! Hon sökte, som vanligt, med full energi! Hon älskar verkligen att träna Sök! Tidigare år så har vi tränat Sök väldigt mycket, men det har varit så turbulent hos oss det senaste året (Paula som blev sjuk och sedan allt med Mixa) så sökträningen har hamnat åt sidan. Men, jag har hela tiden tänkt att Doris också ska få prova på Sök och nu har vi kommit igång litegrann!

Doris har ju aldrig tränat Sök förut så "djuret" lades ut så att den inte var allt för långt bort och så låg det bara lite gömt i högt gräs. Doris förstod ju inte vad Sök! betyder, men hon hade ju sett på när Lycka sökte så hon for också iväg när hon släpptes och hittade "bytet" ganska fort! Doris kan ju inte avlämna något på korrekt sätt, men det ska vi träna in så småningom. Det görs ju lite då och då när hon tex kommer tillbaka med en boll man har kastat osv. Sen får vi se hur noga jag tränar in avlämnandet, Doris ska i första hand bli min stora Agilitystjärna!!!!

Lilla Bus-Ruben har då börja bete sig som om han vore tre år och inte 11!
Häromdagen så lekte han och ass. Ass stod i sovrummet och kastade en tygleksak ut i hallen och Ruben hämtade den, sprang tillbaka och lämnade den åt henne, om och om igen... Säkerligen sprang han ett 20-tal gånger! Och han sprang INTE sakta! Han flöööööög fram och dök över leksaken!
Ruben slutar aldrig att förvåna mig och han frambringar massor av skratt, varje dag!

Lycka har precis tränat Viltspår.