Sorg och glädje!

Matte har ordet:

Den 9:e Februari 2011 så tog jag beslutet att låta Mixa somna in. Händelserna som ledde fram till detta är följande:
Sen Mixa kom till oss så funkade det bra mellan henne, Ruben och Lycka. Mixa hade ju problem med andra hundar, framför allt när hon var i koppel, men träningen som jag lade ner på henne fungerade! Hon blev bättre och bättre och kunde vara lös utan att springa fram till andra hundar. Även i koppel så gjorde hon framsteg.
För cirka 2-3 månader sedan så blev hon attackerad bakifrån, när hon var kopplad, av grannens Bordercollie. Efter det så blev hon ännu mer osäker bland andra hundar.
Jag tyckte inte att det var sådant stort problem, eftersom hon fortfarande fungerade bra, t.ex. när vi tränade Lydnad etc.
För cirka 3 veckor sedan bröt jag benet och hamnade på sjukhuset i några dagar. Hundarna var hos min mamma, som dom har varit hos förut.
Några dagar efter att jag kom hem från sjukhuset så började Mixa att bete sig lite annorlunda; hon började vakta soffa och säng. Hon vaktade bara gentemot Lycka, inte mot Ruben eller människor.
Sen en dag när vi hade varit på Coop och skulle koppla loss hundarna, som hade suttit utanför och väntat (som många gånger förr) så flög Mixa på Lycka. Jag trodde då att det bara var en engångsföreteelse och tänkte inte så mycket på det, det är ju sånt som händer.
Någon dag senare när min assistent (på sin lediga dag) tog med mina hundar och sin egen för att promenera så lekte Lycka och assistentens hund.
Leken blev lite "hårdhänt" och Lycka morrade till. Då rusade Mixa mot hundarna och attackerade Lycka, IGEN!
Vi försökte analysera situationen efteråt, men kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt.
Dagen efter så flög Mixa på Lycka, inomhus, i vår hall. Nu började jag tycka att situationen började gå över styr. Och jag började fundera hur det här skulle sluta.
Så nästa dag så stod Lycka i hallen och Mixa befann sig i vardagsrummet en bit bort. Helt utan förvarning så springer Mixa mot Lycka och biter sig fast i sidan av hennes hals.
Assistenten har fullt sjå med att få loss Mixa från Lycka. Lycka svarade även tillbaka mot Mixa, så assistenten hade kunnat bli biten i stridens hetta!
Natten tillbringades med kompostgaller mellan rummen så att hundarna inte skulle komma nära varandra och jag var vid det här laget ganska skärrad. Dagen efter så måste assistenten hindra Mixa från att flyga på Lycka, två gånger, och jag bestämmer mig för att det här inte funkar längre.
Situationen hade blivit ohållbar för alla; jag var nervös, Mixa kan inte ha mått bra och Lycka vågade knappt röra sig i lägenheten.
Jag har också ansvar gentemot assistenterna, dom kan inte komma till mig (deras arbetsplats) och riskera att bli bitna.
Det var synd att det blev som det blev, men jag hade aldrig en tanke på att omplacera Mixa igen. Det tror jag inte hade varit bra för henne.
Men, vi hade ju i alla fall nästan ett år tillsammans då vi gjorde mycket roligt tillsammans!

Mina planer med Mixa var ju framförallt att träna Agility, något som jag verkligen tycker är roligt. Eftersom varken Ruben eller Lycka är intresserade av Agility, så började jag genast att planera för att köpa en ny hund, som jag kunde träna med. Helst av allt skulle jag vilja ha en Borderterriervalp, men ekonomin tillät inte det just nu och jag bestämde mig för att leta efter en ung blandras.
När jag sedan tittade på blocket så hittade jag en blandning som verkade perfekt! Golden Retriever/Lapphund. Efter ett telefonsamtal så blev jag ägare till en valp! Hon heter Doris och är snart 12 veckor gammal.
Planen med henne är alltså att hon så småningom ska börja träna Agility. Hon kommer också att få träna annat, som mina andra hundar, t.ex. Lydnad, Spår m.m.
Doris är en glad, aktiv och orädd tjej. Det märks att hon har Golden i sig eftersom hon bär på allt!
Lyckas blogg kommer handla mycket om Doris och hennes utveckling och träning. Bloggen kommer att se lite annorlunda ut från och med nu.

Den kommer fortfarande såklart också att handla om Lycka och Ruben.

Doris, 11 Veckor.