fredag 2 november 2012


Nu är det ca. 1 år sedan jag förlorade både Lycka och Ruben. Sorgen är lättare, men saknaden är fortfarande stor...


4 kommentarer:

  1. Jag förstår saknaden, för t.o.m. jag kommer ihåg Ruben som satt så oberörd i ditt knä trots att dom stora hundarna puttade på honom. Och kommer du ihåg när Lycka gick instruktörsutbildningen (med dig;) och hon hämtade sin godisskål innan hon satt sig i utg.ställning? Man ser bara godisskålen och sedan kroppen av en golden:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Ruben var van vid det mesta! Och bilden på Lycka med godosskålen brukar jag skratta åt än idag.

      Radera