Viltapportering!

Nu har jag äntligen fått tag i änder! Här ligger en och tinar i kastrullen... Mina ass blir inte längre förvånade över någonting, inte ens att det ligger en and i en kastrull på diskbänken! Kommentarerna när de kom till mig för att börja sina skift var ungefär: "Jaha, där ligger en and..." 

Igår tog vi anden och gick till sjön för att se om mina Retrievers ville apportera vilt! Spännande! Jag valde att inte klicka in hundarna på anden först, jag ville direkt ut till sjön eftersom jag vill hinna träna mycket viltapportering innan isen och snön lägger sig. Jag tänkte som så: "Det får bära eller brista". 

Ass kastade ut anden i sjön och Juni släpptes först. Hon for direkt i och efter lite tvekan tog hon tag i anden och simmade in mot land! Vid strandkanten lämnade hon dock anden. 

Ass fick gå fram och plocka upp anden och sedan kastade hon i den igen och Juni simmade återigen ut och hämtade den. Även denna gången lämnade hon anden vid strandkanten, fast denna gången nådde inte ass anden. 

Då gick tankarna: "Kommer Agnes ta upp anden om vi släpper henne? Hon har ju inte heller apporterat vilt." 

Ja, vi chansade och Agnes släpptes. Hon tog genast grepp om anden och tog upp den på land! 

Efter det så slängde ass ut anden till Agnes några gånger och hon hämtade den varje gång. 

Vilka duktiga hundar! Juni som är så ung och Agnes som är 8 ½ år och aldrig har varit i närheten av vilt!

Där ser man att mycket sitter i generna. Sedan är det ju även viktigt med aveln. Junis uppfödare, t ex,  som avlar fram vackra utställningsgolden, påpekade att de också är noga med att behålla Goldens egenskaper. 

Och jag har ju fått en väldigt bra hund i Juni!

Juni har anden i munnen. 

Eftersom Juni inte bar upp anden på land så tänkte jag att vi skulle prova att slänga in anden i ett buskage för att se hur Juni skulle bete sig. Skulle hon lämna anden eller skulle hon ta tag i den och komma med den? 

Ass slängde anden i buskaget och Juni släpptes. Hon började genast att söka och som vanligt med hög energi! Efter en stund avbröt hon tittade på mig. Jag uppmuntrade henne att fortsätta med: "Ja, Juni, Sök!". Hon fortsatte och till slut hittade hon anden, tog den utan tvekan och kom med den! Hon lade den på marken, precis bredvid ass hand. 

Duktiga Juni! 

Sedan var det Agnes tur. Hon sökte tålmodigt, som alltid, och hittade anden efter ca. 5 minuter. Även hon tog anden i ett fast grepp och kom med den! 

Så himla roligt!

Nu blir det mycket viltapportering framöver och vi ska träna mycket på avlämningarna vid sidan av.

Idag var det en strålande fin höstdag. Vi gick först till Bruksisplan och tränade Agility en liten stund. Hundarna fick också testa på Flyball eftersom "maskinen" stod framme. Flyball är något jag också skulle vilja träna så jag ska passa på de gånger vi går till plan och "maskinen" ligger framme.

Sedan gick vi till sjön för att hundarna skulle få simma. Agnes och Juni fick apportera boll, PET-flaska och dummy. 

Efter det fick alla tre söka och markera pinnarna. 

Juni var ursnabb, Agnes mer samlad och Billy mer långsam och noggrann! 

Agnes skakar av sig efter en simtur.

Hmm, två hundar och en boll... Hur gör vi nu?

Billy-Bus njuter av den varma höstsolen!

När vi var på väg hem så ville Billy absolut vara i min famn. Först satt han, men sen lade han sig ner och låg nästan hela vägen hem! Och inte såg det särskilt bekvämt ut... 

Inte ens när Juni och Agnes fick springa lösa så ville han hoppa ner från famnen för att springa med dem. Det är har aldrig hänt förut!