Nej!

Det har varit härligt, underbart väder de senaste dagarna. Träningen har fått vila och vi har varit ute i stället och njutit av vädret!

Både Ruben och Lycka har fullt sjå med Doris så de verkar inte sakna träning just nu... Ruben har också accepterat Doris nu och de leker tillsammans varje dag, kul att se! Ruben har ju inte haft någon att leka med sedan Mixa fick somna in så det är kul att han nu fått en ny buskompis. Ruben vill nästan alltid leka med någon när han har ätit middag!?!

Lite spontan "träning" blir det i och för sig för Doris varje dag, t. ex när hon råkar komma upp vid min vänstra sida så får hon belöning, hon får ett Sitt när hon ska få mat etc.

Lite träning i vardagen alltså!

Igår, lördag, var vi på en inofficiell hundutställning och lydnadstävling. Alla hundarna var med plus assistentens hund. Fyra hundar och trångt i taxin! Vi gick mest dit för att Doris skulle få miljöträna. Men, en bättre valp hade jag inte kunnat få; Hon gick lugnt vid min sida och när vi stod still så la hon sig lugnt ner vid rullstolen och vilade! Hon stressar inte upp sig i onödan! Fast hon är ju, trots sin låga ålder, redan van vid de flesta situationer, eftersom hon alltid är med mig.

Idag, söndag, så har vi varit ute hela dagen i solen. Assistentens hund, Lipton, var även med idag. Vi gick sådana vägar så att hundarna kunde vara lösa precis hela tiden. Och de hade verkligen roligt!

Doris har nu varit hos oss i ca en månad och hon har ännu aldrig fått höra ordet Nej! Jag kommer att träna in ordet, precis som andra signaler tränas in, t. ex Sitt, Ligg osv. Däremot väntar jag med ordet Nej! tills Doris har blivit lite äldre. Vad är orsaken till detta? Jo, en valp gör "förbjudna" saker många många gånger om dagen. Ska jag då hålla på och säga Nej! åt henne så kommer ordet att bli uttjatat och tappa sin innebörd. Hur gör jag då när Doris gör "fel"? Ja, t. ex när hon hoppar upp mot köksbordet och försöker ta mat från min tallrik; Jag stoppar henne med min arm och då hoppar hon ju ner till slut. I samma sekund som alla tassar landar på golvet och hon sätter sig så får hon en liten smakbit. Jag har gjort så här varje gång hon har hoppat upp mot köksbordet. Så småningom har hon slutat hoppa och i stället har hon satt sig vid köksbordet (som jag inte har något emot). Belöning har hon fått varenda gång!

Och vad har jag nu efter en månad? Jo, en valp som, när jag sitter och äter, lugnt sätter/lägger sig vid mig utan att hoppa. Ibland får hon en godbit och ibland inte. Får hon inte så ligger hon tyst kvar eller så går hon sin väg!

Jag har alltså tränat in "att inte ta mat från bordet" på detta sätt. Jag har inte sagt Nej! en enda gång. Det enda jag har sagt är Bra! när hon har suttit/legat lugnt vid min sida. Och så klart har hon fått belöning varje gång jag har sagt Bra!.

Ibland har hon också fått belöning när hon har befunnit sig i köket, när jag har suttit och ätit, utan att ha befunnit sig i närheten av mig. Hon har alltså fått en belöning för att hon har betett sig på ett bra sätt!

Det finns massor av exempel när en valp beter sig på ett "dåligt" sätt, t. ex tar saker i munnen som de inte får ta osv.

När det gäller sådana situationer så idkar vi byteshandel! Hon får alltså något annat i stället för det hon inte får ha och det fungerar hur bra som helst! När vi idkar byteshandel så brukar jag säga Tack, Tack och det har resulterat i att hon nu förstår att hon ska släppa det hon har i munnen när jag säger Tack, Tack.

Så småningom när Doris blivit äldre, så kommer hon att få lära sig Nej!. Hunden behöver lära sig Nej! eftersom det är ett ord som vissa gånger faktiskt kan gälla liv eller död, t. ex om hunden springer ut mot vägen! Men, jag tror ändå att om att vi lägger ner mest tid på att lära våra valpar/hundar HUR de ska bete sig så behöver vi inte använda Nej! särskilt ofta. Mina vuxna hundar får höra Nej! väldigt sällan, men då vet de också att jag menar allvar!

Ruben hade inte lust att promenera hela tiden idag. Ibland kom han upp i min famn och ville sitta och njuta av solen med sin poncho på sig! Han tyckte också att de andra hundarna var lite väl lekfulla och energiska och då ville han också komma upp i min famn och ta skydd!

Så här ser det ut när vi är ute och går. Doris har börjat gå fast i min rullstol, tillsammans med Lycka. Ruben sitter i min famn. Ibland, när Ruben vill gå, så har jag haft alla tre i rullstolen. Fast det blir lite rörigt eftersom Doris går lite kors och tvärs! Men så småningom, är det meningen att alla tre ska gå bredvid mig hela tiden, så det är bara att Doris tränar på detta! Och Lycka trycker som vanligt på övergångsställsknappen. Jag behöver oftast inte säga; "Tryck" åt henne, hon går alltid iväg mot knappen och trycker.

Doris, Lycka och Lipton leker i snön. De letar efter en pinne som har kastats i snön.

Lycka och Doris ligger och spanar på balkongen. Lycka vill ut på balkongen minst tio gånger om dagen! Ibland blir hon kvar där en bra stund, men ibland vill hon bara ut och så kommer hon in lika fort!

Helt plötsligt så drog Lycka och Lipton iväg i full fart ut mot isen. Först trodde jag att de sett något som de jagade, men det fanns ingenting där. Och varken Lycka eller Lipton bryr sig om skotrar och det var det enda som fanns där längre bort. Mitt i alltihop tvärstannar Lycka och ser fundersam ut och tittar bort mot mig. Då förstår jag; Vi brukar vara vid sjön och Lycka brukar simma där! Hon trodde alltså att hon skulle få bada och blev förvånad när det inte fanns något öppet vatten! Så direkt hon insåg det så vände hon tillbaka och sprang till mig i full fart med Lipton som sällskap.

Häromdagen var jag och köpte nya älgben till hundarna och de låg och gnagade frenetiskt i ett par timmar. Ruben sliter och drar i någon lös del. Han ser för härlig ut när han håller på; Lilla söta Ruben som ser ut som en leksakshund beter sig som en varg!

Doris har också hittat upp till fönsterbrädan. Hon brukar sitta/ligga där och spana.

Här är vi ute och promenerar och till och med Ruben spatserar på!