Den 22 september fick Lycka i stor sorg och saknad somna in.
Hennes knä höll inte och efter många och långa diskussioner med veterinären så kom jag fram till att det var det bästa för Lycka.
Fast beslutet var oerhört smärtsamt så var det ändå inte svårt eftersom hon hade så ont och var svårt halt.
Nu har hon det bra i hundhimlen tillsammans med mina andra änglar: Aston, Paula och Mixa.
Så nu ska jag minnas Lycka med glädje. För vi hade roligt! Varje dag i 5 år!
Även jag fick lära känna Lycka: genom Instruktörsutbildningen, Servicehundsutbildningen och sedan all annan träning...
SvaraRadera...och nu slipper hon ha ont. Det är det absolut viktigaste; även om det smärtar att fatta ett sådant beslut.
Tack Margareta. Jag tycker att beslutet att låta Lycka somna in känns helt rätt, man vill inte se sin hund lida. Hon har det bra nu och jag har ju Ruben och Doris som hjälper mig genom sorgen.
SvaraRaderaJag beklagar sorgen. Jag kommer alltid att minnas Lycka som en positiv glad hund och hon var mycket duktig på att hjälpa dig i vardagen. Jag kommer att sakna henne.
SvaraRaderaJag får se när jag skaffar en till hund men det blir kanske en goldentik eller en coton de tulear.