Lycka

Lyckas hälta gick inte över fast hon vilade (endast koppelpromenader). Vi gick återigen till vetten och hon trodde att Lycka kanske hade inflammation i knäet. Röntgen visade att det var så och vetten drog ut ledvätska för att se hur det såg ut och det var inflammerat. Lycka fick tuppkam insprutat i knäet för att häva inflammationen. Hon ska också äta Rimadyl i två veckor och så är det koppelpromenader som gäller igen!

Tyvärr så visade röntgen även att Lycka har en förändring i knäet, troligtvis efter att hon slog i sitt knä. Detta går inte att göra något åt och hon kommer att få Artros så småningom. Vi ska på återbesök till vetten om två veckor och då får vi se hur vi ska göra med Lycka framöver. Vetten trodde att hon kanske behöver en till dos tuppkam, oftast är det visst så. 

Jag läste om en hund med liknande problem, den får tuppkam en gång om året och äter även Glukosamin. Hunden är besvärsfri och har varit det i flera år. Sånt är skönt att veta!

Fast om Lycka inte kommer att kunna leva ett normalt liv och ett aktivt liv som hon lever nu, utan resten av livet måste gå i koppel, inte får springa i skog och mark etc. så får hon somna in. 

Det är inte rätt mot en stor, aktiv hund att måsta begränsas så mycket. Lycka är redan nu påverkad av att vara så inaktiv; hon vill knappt gå ut och sover väldigt mycket. 

Sen ska hon självklart inte heller få leva med ständiga smärtor. 

Så om två veckor vet jag hur det blir.