Ett ställe som passade mig utmärkt; Sol & bad, shopping och mycket att se och göra. Nu är det bara att börja spara pengar för att kunna åka tillbaka så fort som möjligt, förhoppningsvis blir det att fira jul och nyår där.
Det här är första dagen på semestern och det första vi gjorde var att gå ner till stranden och bara slappa och njuta av livet. Vi hade en beachelevator som gick från varje våning på hotellet...
... direkt ner till hotellets stora uteplats! Det var härligt att sitta och äta lunch och ha utsikt över havet. Stranden var också jättebra eftersom det inte var fullsmockat med folk utan mera lagom. Soligt och varmt var det också, för det mesta, ibland var det lite mer molnigt. Men, det gjorde ingenting eftersom det endå var varmt.
Vi var på ett ställe som heter PetSuperMarket. De sålde MASSOR av djurartiklar och affären var enorm! Det fanns också ett litet antal djur; t ex undulater och marsvin. Och så illrar, förstås! Här kramas jag med en illerbebis. Hade jag inte haft hundar så kanske, kanske...
Här är vi på DisneyWorld. På bilden syns det berömda slottet som är med i annonser etc. DisneyWorld består av fyra parker och vi var på den som heter Magic Kingdom. Just det stället är mest för mindre barn, men det var ändå kul att få ha sett det! Vi gick runt och tittade och köpte en del souvenirer i några av de många små affärer som fanns på området.
Här njuter jag av Chicken Wings! Jag har alltid vela pröva det, men vid mina två tidigare USA-besök (New York) så blev det inte av att äta det. Nu passade jag på och det var precis så gott som jag föreställt mig!
Det här är South Beach i Miami. På den här strandpromenaden så var det massor av folk som cyklade, åkte inlines mm. Helt underbart att sitta där i eftermiddagssolen och titta på folk.
I Miami passade vi på att besöka tatueringsstudion Miami Ink, känd från TV! Jag hade tänkt tatuera mig där, men det blev inte av, den här gången.
Jag och Cillan sitter och tittar i motivböckerna för att se om vi hittar någon häftig tatuering. Fast jag har ju i och för sig mitt motiv klart för mig; tassavtryck! Självklart för en hundälskare som mig!
Här är våran härliga strand! Man kunde hyra solstolar och parasoller och parasollet behövdes verkligen eftersom solen gassade på. Och jag är ju en sån som hellre sitter i skuggan och läser än ligger och svettas i solen! Fast en liten stund då och då är det skönt att ligga i solen...
Man säger ju att allt är stort i USA och det stämmer; Kolla in denna jordgubbe! Och goda var de också!
Ja, under min resa så var ju hundarna hos min mamma i Kangos. Det hade så klart gått bra, men hon ganska slutkörd när hon kom hit med hundarna! Hennes enda kommentar var; "Doris är väldigt aktiv!".
Fast hon tyckte att det var roligt också med dagliga, långa skogspromenader och nästa gång som hon behöver vara hundvakt så är ju Doris inte valp längre och har säkert "lugnat ner sig"...
Det jag la märke till i Fort Lauderdale, till min stora glädje, var att varenda hund vi mötte, liten som stor, hade vanliga halsband eller selar på sig. INGA stryphalsband och därmed såg vi inte heller, som tyvärr här i Kiruna, detta ryckande i koppel!
Jag tycker att detta ryckande är ett otyg och jag har nolltolerans angående detta.
Jag tycker att det är oetiskt; att tillfoga någon annan obehag och smärta.
Som hundinstruktör tycker jag att hundträning där koppelryckning ingår är förlegat och omodernt.
Jag kommer då och då i diskussioner angående olika träningsmetoder och då är det oftast två argument som kommer upp angående korrigeringsträning;
1) Hunden får inte ont.
2) Man behöver oftast bara ge hunden ETT ordentligt ryck och sen är hunden "lydig".
1) Naturligtvis får hunden ont! Den är ju en levande varelse och ingen kan få mig övertygad om att hunden inte tar skada av att få ETT eller STÄNDIGA ryck runt halsen/nacken.
Och jag tror också att många hundar får andra problem genom koppelryckningen, t ex huvudvärk. Det vet ju alla som själv har haft problem med nacken att man kan få problem/smärtor i andra delar av kroppen.
2) Jag har aldrig sett någon som använder ryck/korrigering som endast gör det EN gång. Tvärtom, det används i hundens hela liv.
Ett exempel som jag varit med om; Lycka var ett år och vi var utomhus, garderad med köttbullar, för att träna inkallning. Min dåvarande granne som äger en labrador kom fram och frågade vad jag höll på med. Jag berättade att Lycka hade blivit "sämre" med inkallningen och att jag skulle träna det. Min granne säger då "Du borde ha stryphalsband på Lycka så blir det bättre. För det har en jakthundstränare sagt till mig angående min egen hund."
Så klart så var jag intresserad av att veta hur hon tänkte och hur hon menade. Jag fick inga klara svar utan lite diffust att det handlade om, det utslitna ordet, Ledarskap.
Jag har också deltagit i en valp/unghundskurs där jag blev ombedd att ta med mig läderkoppel och stryphalsband! Självklart så förklarade jag vänligt för instruktören att det inte var min träningsmetod och så tackade jag för mig.
Varför har jag då valt Klickerträning som träningsmetod och valt att utbilda mig till Klickerinstruktör?
1) Som MÄNNISKA är det är en träningsmetod som passar mig eftersom det inte ingår korrigering och jag därmed slipper tillfoga min hund obehag. Jag ville ha en metod som får både mig och hunden att tycka att det är roligt att träna!
I Klickerträning fokuserar man ju på det som hunden gör rätt och belönar den för det och struntar i det som blir fel. Och som "äkta" Klickertränare så anammar du hela metoden och gör inte som en del; Kallar sig Klickertränare och belönar hunden när den gör rätt, men korrigerar den ändå när den gör fel.
2) Som INSTRUKTÖR väljer jag Klickerträning eftersom det är en metod som fungerar! Och man kan träna allt; Agility, Lydnad, Jakt, Freestyle etc.
Samtidigt som jag har mina åsikter angående träningsmetoder så ska ju självklart varje hundägare själv bestämma vilken träningsmetod som passar dem! Jag skulle aldrig predika för någon om vad jag tycker, men om någon frågar mig så talar jag om vart jag står i frågan.
Och så klart blir jag helnöjd när någon frågar mig om Klickerträning och att de är nyfikna och vill prova sig på det!
Här är vi och simmar i bäcken! Doris simmar mer och mer och kommer nog att bli en riktig vattenfantast som Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar